torsdag, mars 19, 2009

Ny blogg

Det har blivit en liten ny blogg någon annanstans. En anonym sådan.

Vill du följa med och har du inte fått adressen från mig så hör av dig via mail så skickar jag :)

ahallqvist@gmail.com

har fortfarande inte bestämt vad jag ska göra med denna...

PuSs

Min A

My life would suck without you - Kelly Clarkson

Being with you is so dysfunctional, but I can't let you go



Guess this means you're sorry
You're standing at my door
Guess this means you take back
All you said before
Like how much you wanted
Anyone but me
Said you'd never come back
But here you are again

Cause we belong together now, yeah
Forever united here somehow, yeah
You got a piece of me
And honestly
My life (my life) would suck (would suck) without you

Maybe I was stupid for telling you goodbye
Maybe I was wrong for trying to pick a fight
I know that I've got issues
But you're pretty messed up too
Either way, I found out I'm nothing without you

Cause we belong together now, yeah
Forever united here somehow, yeah
You got a piece of me
And honestly
My life (my life) would suck (would suck) without you

Being with you is so dysfunctional
I really shouldn't miss you, but I can't let you go
Oh yeah

Cause we belong together now, yeah
Forever united here somehow, yeah
You got a piece of me
And honestly
My life (my life) would suck (would suck) without you

Cause we belong together now, yeah
Forever united here somehow, yeah
You got a piece of me
And honestly
My life (my life) would suck (would suck) without you

fredag, mars 13, 2009

H

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

As he begins to raise his voice
You lower yours and grant him one last choice
Drive until you lose the road
Or break with the ones you've followed
He will do one of two things
He will admit to everything
Or he'll say he's just not the same
And you'll begin to wonder why you came

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

Jag hade en underbar kväll igår, säkert därför det blir/blev en skitdag idag.
Ska på Jill Johnson På konserthuset ikväll. Med A och F. Det blir säkert bra, men just nu är det inte bra.
Försöker städa bort alla skitkänslor...dammsuger, torkar golv, skurar badrum, bäddar rent i sängar, tvättar osv...men det hjälper inte.

Jag undrar om allt bara är försent.

Har inte bestämt mig om bloggen heller, eller om något annat i mitt liv - men men dagarna går ju ändå...

PuSs

onsdag, mars 11, 2009

Det som finns kvar av mig...

Jag hade tagit ett beslut igår. Inlägg 1154 skulle bli mitt sista.
Jag hade skrivit en text och hittat en låt som jag tänkte lägga in och sedan tänkte jag fullständigt stänga denna blogg. En gång för alla.

Sedan kom ett visst telefonsamtal och jag ändrade mig igen. Haha, så full av tvivel just nu.
Så nu tänker jag fundera ett tag till.
Nu tvekar jag och famlar åt alla kanter. Antingen låser jag och skriver, eller så skriver jag som förr, eller så börjar jag om anonymt på annat håll.

Berg-och-dalbanan går fort just nu. För fort ibland.
Men jag landar alltid med båda fötterna neråt. På något sätt

7 kilo har jag gått ner på kort tid, funderar på att dra av lika mycket till av bara farten. Byxorna hänger...
Och idag fick jag reda på att den recension jag skrev av Malin Persson Giolitos "Dubbla slag" finns att läsa i den nyutkomna pocketupplagan av samma bok!
Fatta den glädjen och hur mallig jag är över det. :)
Min text i en bok. Mina åsikter i en suveränt bra bok!

Se videon nedan. Underbar. Den passar klockrent just nu.
Alla ni som haft en relation som liknar Mer/Der vet precis vad jag pratar om. Själv har jag ju levt i en i snart 2½ år...även om jag just idag funderar på varför...jag är oxå ihoplimmad igen...och tänker aldrig igen be om ursäkt för den jag är eller varit...




PuSs

tisdag, februari 24, 2009

Ni har inte en aning

Ni tror att ni känner mig.
Att jag bara är detta och inget mer.
Att jag bara är stark, envis och väldigt självständig.
Att jag startar rabalder bara för att jag kan, att jag är elak mest för att vara elak, att jag kan ta ståndpunkter bara för att röra om och röra upp - även om jag egentligen inte tycker så.
Att ensam är stark, att jag inte behöver någon och att ingenting upprör mig tillräckligt mycket.
Att jag kan skaka av mig allt, skratta och bara gå vidare.

Men ni har ingen aning.

Det finns så mycket mer av mig. Så väldigt mycket mer.
Vet någon anledningen till att "ensam är stark" eller att jag vägrar hamna i beroendeställning till någon? Det blir så förbannat mycket jobbigare när allt bara tar slut, och tro mig det gör det alltid, det är det enda man kan lita på. En början har alltid ett slut. Och det är oftast inte lyckligt...
Vet någon hur många tvivel jag fajtas med VARJE dag, jag som är så stark i alla andras ögon.
Hur många tankar jag lägger på att inte få ihop ekonomin någon månad?
Hur mycket jag funderar på om mina barn mår bra eller har det bra. Gör jag det rätta för dem?
Vad som egentligen hände med H, två gånger dessutom, och att jag fortfarande känner av det.
Hur rädd jag är när jag brottas med tanken på att jag aldrig kommer att få ihop ett förhållande igen. På att vara ensam.

Ni har verkligen inte en aning.

Det finns nätter när jag ligger och önskar att jag var liten igen, naturligtvis inte för min uppväxt eller den otryggheten (och hur många vet och kan förstå vad det har gett mig egentligen)
men för att slippa undan.
För att klara mig.
För att låta andra ta beslut och konsekvenser och val.
För att krypa in i någons famn och säga att jag är inte ett dugg stark utan jag vill gråta här hela natten, hos dig.
Ta hand om mig.
Sköt om mig.
Fixa mig.

Ni har inte en aning.
Alla ni som dömer mig eller tror er känna mig, ni har inte en aning.
Ni vet ingenting om mitt liv, om mina känslor, om mig.
Ni ser det jag låter er se,
om inte annat för att skydda mig själv.
Jag är någon som ni inte vill lära känna,
någon helt annan.
En svag och ledsen människa påverkad av allt som händer i livet och väldigt trött på mig själv.

onsdag, februari 18, 2009

Låsa bloggen?

Jag funderar på att börja skriva igen, på allvar.
Men i såna fall så blir det en låst blogg med lösen. Och lösen kommer jag bara att lämna ut till de jag vet och de jag litar på. Allt för att skydda mig själv, och de runt mig.
Men jag behöver ju skriva, och jag behöver feed-back.

Helst skulle jag vilja kunna låsa vissa inlägg, men lämna många öppna för alla. Men jag tror inte att det går på blogger...någon som vet???
Det skulle vara det optimala.

PuSs

söndag, februari 15, 2009

Fortsatt paus med saknad men jag öppnar de två andra...

Jag saknar er alla, vill bara att ni ska veta det!!

Helt plötsligt blev den välbesökta Facebooksidan intressant igen när jag inte hänger här längre. ;)
Jag kommer fortfarande att pausa, men jag kommer aldrig att plocka bort denna blogg vad som än händer. Jag står för vad jag skrivit tidigare och tänker inte gömma mig...

Däremot funderar jag på att börja skriva i de andra bloggarna igen. Vad jag tycker om böcker, nyheter och mat borde väl inte reta upp alltför många va? Eller få folk att bilda sig en helt vrickad uppfattning om mig?

Det har hänt en hel del efter det sista inlägget, eller inte så mycket i mitt liv kanske. Jag visste och var rätt säker på det mesta redan, men andra har gjort fel, trott fel och dragit fel slutsatser. Mycket utav det är utrett och klargjort så för den delen är jag glad att jag ändå skrev det jag gjorde...

Pausen fortsätter alltså, ett bra tag till. Kanske kommer jag inte tillbaka alls. Behovet av att skriva blir inte mindre, men jag håller mig för mig själv så ingen behöver missförstå eller döma.
Men som sagt ni kommer säkert att se mig i de andra bloggarna snart, och ofta, igen.
Det var bara det.

PuSs

Uppdaterat:
Jag skriver och använder mig av de andra bloggarna igen nu!
Matbloggen - Tom källare gör galen kvinna
Bokbloggen - Bok & Film

så där hittar ni mig...

fredag, februari 06, 2009

Paus


Jag har inte sovit en enda minut inatt, men som sagt sömn är överskattat.
Ensam har jag varit iofs, men med för många telefoner bredvid min sida.

Det har hänt så mycket, från igår eftermiddag fram tills nu klockan 6 på morgonen. Så mycket som jag inte ens kan förstå eller tänker försöka förstå.

Jag har blivit anklagad för att snacka skit, för att sprida vidare skitprat och för att förändra människor..

Inget kunde vara mer fel om ni frågar mig.

Visst man måste inte tycka till, man kan bara vara tyst - men det är inte jag, och inte andra heller. Det som skaver är något helt annat...tro mig.

Men jag tänker pausa nu. Alla mina bloggar. Vi får se vad som händer sen.

Det här har varit mitt andningshål, för att inte bli knäpp, för att inte ta snabba beslut, för att häva ur mig. Den som läser här och tror att den känner mig har så fel, det finns mycket mer av mig än det som visas här.

Jag har haft väldigt mycket nytta av denna blogg, på så många olika sätt. Den gav mig ett lättare liv.
Men samtidigt ger den ett svårare liv, för mig och för andra.

Den dömer mig till allt jag inte är, den dömer det läsaren ser vilket kan vara stor skillnad mot för vad jag skriver och menar.

Jag känner mig väldigt ensam just nu.
Ensam och oerhört less. Ensam, less och ledsen. Ensam, less, ledsen och sviken..

Ett stort UNDERBART tack till alla mina vänner som finns där. Vad vore jag utan er?
Och världens tack till mina barn som ger mig liv och kärlek. Ni är allt.

Jag kommer givetvis att fortsätta läsa ute hos er andra, era liv inspirerar och jag bryr mig. Det vet ni. Dessutom gillar jag konceptet blogg för vad det är.

Ta hand om er!

PuSs